Den prisbelönade fotojournalisten Paula Bronstein skickades till Afghanistan för fösta gången 2001, efter 11 september-attackerna. Sedan dess har hon återvänt många gånger för att porträttera landet och personerna som bor där. I sin nya bok, “Afghanistan: Between Hope and Fear,” utforskar Bronstein ämnen som flickors utbildning, heroinmissbruk samt kvinnomisshandel och ger en helhetsbild av det dagliga livet i Afghanistan, bortom frontlinjen.

”När du fotar på en plats lär du känna den väldigt bra”, säger hon. ”Jag är alltid på jakt efter nya berättelser; sådant som är annorlunda, lockande och intressant.

”När jag bestämmer vad jag ska fota försöker jag alltid välja berättelser som jag tror kan göra skillnad.”

Även om situationen för Afghanistans kvinnor har förbättrats sedan talibanväldets slut är det fortfarande världens farligaste land att vara kvinna i, enligt en undersökning av Thomson Reuter Foundation 2011.. Bara 14 % av landets kvinnor kan läsa och enligt enGlobal Rights-rapport har 87 % av kvinnorna i Afghanistan blivit utsatta för fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld.

Många av de ämnen Bronstein täcker rör kvinnofrågor – inte bara på grund av ett personligt intresse utan också eftersom hon, som kvinnlig fotojournalist, har bättre förutsättningar att komma nära de Afghanska kvinnorna än en manlig fotojournalist.

”Som kvinnlig fotojournalist kan jag jobba med många kvinnofrågor som betyder mycket för mig”, säger Bronstein. ”De Afghanska kvinnorna pratar med mig eftersom jag är kvinna och för att de förstår att det jag vill berätta är viktigt.”

Att arbeta i Afghanistan under så många år har givit Bronstein ett unikt perspektiv på utvecklingen av olika kvinnofrågor.

”Vissa saker har blivit bättre för landets kvinnor — men det är små framsteg,” säger hon. ”Jag tror att många av de här frågorna är återkommande, ständigt aktuella. Kvinnorna drömmer om förändring men landets konservativa kulturen och det faktum att kvinnor och män inte har samma rättigheter hindrar dem från att hävda sina rättigheter. De köps och säljs, gifts bort som barn och endast ett fåtal kan läsa. Vissa går i skolan, men det är framför allt i Kabul. Allt det här påvisar den krassa verkligheten: vissa saker har förändrats för landets kvinnor, men mycket är fortfarande detsamma.”

Michael Sheldrick, Global Director of Policy and Advocacy på Global Citizen, håller med om att det har skett avsevärda förändringar i landet men att det finns mycket kvar att jobba med.

”De största framstegen hittills har nog skett inom flickors utbildning”, säger han. ”2001 gick färre än en miljon barn i skolan, de flesta av dem pojkar. Idag är över 8,3 miljoner barn inskrivna i landets skolor och uppskattningsvis 40% av dem är flickor”, säger han. ”Det är ett stort steg i rätt riktning, men det är bara början. Afghanistan måste fortsätta att stärka flickor och kvinnor genom utbildning och jämställdhet och se över de barriärer inom hälsa, ekonomi och juridik som hindrar kvinnorna.”

318396-zoom

Bronstein hoppas att hennes bilder kommer påverka livet för Afghanistans kvinnor, men förstår att det inte är så lätt.

”Det är förmodligen för optimistiskt att tro att mina bilder kan skapa stora förändringar”, säger Bronstein. ”Mina bilder ökar absolut medvetenheten om de här frågorna, men det är väldigt svårt att påverka något i den konservativa kulturen. Historier om kvinnor får alltid stor uppmärksamhet i andra länder, det svåra är att skapa resonans tillbaks till Afghanistan.

Hassina Safi, executive director i the Afghan Women’s Network vet hur svårt det kan vara att få igenom förändringar. Hennes organisation har en aktiv närvaro i hela Afghanistan och stödjer projekt relaterade till frågor kring könsrelaterat våld och utbildning för flickor.

”Fler behöver inse att de framsteg vi uppnått är sköra och att vi fortfarande behöver hjälp”, säger hon. ”Dagens Afghanistan är tudelat. Å ena sidan har kvinnor börjat ta plats i ledande positioner som ett resultat av vårt arbete de senaste åren, å andra sidan saknas säkerhet för kvinnor och arbetande kvinnor dödas systematiskt.”

Bronstein vägrar att ge upp hoppet. Hon återvänder gång på gång till Afghanistan för att dokumentera det Afghanska folkets liv och utmaningar eftersom hon känner sig skyldig att dela dessa viktiga berättelser.

”Det är upprörande att saker och ting inte blir bättre – kärnfrågorna förändras inte”, säger hon. ”Det finns många problem i Afghanistan som är värda att titta närmare på, men jag tror att vi skjuter bort dem, vi orkar inte tänka på dem längre. Förhoppningsvis kan den här boken lyfta frågorna igen och fånga uppmärksamhet.”

 

Utforska fler av fotojournalisten Paula Bronsteins rörande bilder på Getty Images och läs mer om hennes kommande föreläsning och bok